Hösten 2024 är spelmannen och berättaren Thomas Andersson tillbakapå Västerbottensteatern! "När Vår Herre gjorde Bygdsiljum och allt det andra" är berättelsen om hur allt började och hur det kunde komma sig att det blev som det blev.
Föreställningen följer delvis händelseförloppet i skapelseberättelsen men är förlagd i vår Västerbottniska verklighet.
Föreställningen framförs i form av en folklig historia som det brukar berättas i vår del av världen. I den, mellan
stjärnor, solar, månar, änglar, djävlar, gudar, människor, slätter och berg - finns plats för musik. Och såklart är
den delvis skriven och framförd på bondska.
I min världsbild kom inte världen till så som det står i bibelns Första Mosebok. Men när vår söndagsskolefröken
hemma i Bygdsiljum berättade skapelseberättelsen på sitt livliga sätt, då var den sann. Man såg precis hur Vår Herre formade berg, åkrar och vattendrag med sin väldiga hand. Han for fram som en jättelik schakttraktor.
Och det var inte i mellanöstern eller någon annanstans. Det var hemmavid. Och det var rena sanningen. Jag var 7 år och söndagsskolefröken hette Nancy Tjärnström, berättar Thomas Andersson.
Att åkrarna är tillkomna av mänsklig möda säger Thomas att han förstod så småningom. Och att han nu vill berätta den här historien som fullväxt säger han beror på en dragning åt fantasterier.
Jag tror på evolutionen. Skapelseberättelsen anser jag dock vara en vacker, mäktig och poetisk historia
så länge man får göra som man vill vad gäller att tro på den. Och tack och lov så har vi religionsfrihet i vårt land.
Man kan alltså tro på evolutionen och vara öppen för andlighet samtidigt.
Föreställningen följer delvis händelseförloppet i skapelseberättelsen men är förlagd i vår Västerbottniska verklighet.
Föreställningen framförs i form av en folklig historia som det brukar berättas i vår del av världen. I den, mellan
stjärnor, solar, månar, änglar, djävlar, gudar, människor, slätter och berg - finns plats för musik. Och såklart är
den delvis skriven och framförd på bondska.
I min världsbild kom inte världen till så som det står i bibelns Första Mosebok. Men när vår söndagsskolefröken
hemma i Bygdsiljum berättade skapelseberättelsen på sitt livliga sätt, då var den sann. Man såg precis hur Vår Herre formade berg, åkrar och vattendrag med sin väldiga hand. Han for fram som en jättelik schakttraktor.
Och det var inte i mellanöstern eller någon annanstans. Det var hemmavid. Och det var rena sanningen. Jag var 7 år och söndagsskolefröken hette Nancy Tjärnström, berättar Thomas Andersson.
Att åkrarna är tillkomna av mänsklig möda säger Thomas att han förstod så småningom. Och att han nu vill berätta den här historien som fullväxt säger han beror på en dragning åt fantasterier.
Jag tror på evolutionen. Skapelseberättelsen anser jag dock vara en vacker, mäktig och poetisk historia
så länge man får göra som man vill vad gäller att tro på den. Och tack och lov så har vi religionsfrihet i vårt land.
Man kan alltså tro på evolutionen och vara öppen för andlighet samtidigt.