"När Vår Herre gjorde Bygdsiljum och allt det andra" är berättelsen om hur allt började och hur det kunde komma sig att det blev som det blev. Föreställningen följer delvis händelseförloppet i skapelseberättelsen men är förlagd i vår Västerbottniska verklighet.

Föreställningen framförs i form av en folklig historia som det brukar berättas i vår del av världen. I den, mellan stjärnor, solar, månar, änglar, djävlar, gudar, människor, slätter och berg - finns plats för musik. Och såklart är den delvis skriven och framförd på bondska.
I min världsbild kom inte världen till så som det står i bibelns Första Mosebok. Men när vår söndagsskolefröken hemma i Bygdsiljum berättade skapelseberättelsen på sitt livliga sätt, då var den sann. Man såg precis hur Vår Herre formade berg, åkrar och vattendrag med sin väldiga hand. Han for fram som en jättelik schakttraktor. Och det var inte i mellanöstern eller någon annanstans. Det var hemmavid. Och det var rena sanningen. Jag var 7 år och söndagsskolefröken hette Nancy Tjärnström, berättar Thomas Andersson.
Att åkrarna är tillkomna av mänsklig möda säger Thomas att han förstod så småningom. Och att han nu vill berätta den här historien som fullväxt säger han beror på en dragning åt fantasterier.

Jag tror på evolutionen. Skapelseberättelsen anser jag dock vara en vacker, mäktig och poetisk historia - så länge man får göra som man vill vad gäller att tro på den. Och tack och lov så har vi religionsfrihet i vårt land. Man kan alltså tro på evolutionen och vara öppen för andlighet samtidigt.

Thomas ser även att Gud i skapelseberättelsen troligen gav människan större ansvar än hon förtjänar och klarar av.

Enligt skapelseberättelsen är människan en konstruktion av Vår Herre, en slags uppfinning. Men det var nog som att sätta bocken till trädgårdsmästare att människan tilldelades uppgiften att förvalta skapelsen. Eftersom vi nu är på god väg att utrota alla andra varelser och förstöra hela klotet, så måste man ställa frågan om det blev något fel i konstruktionen? Den frågan dryftas också i föreställningen, avrundar Thomas

En upplyftande pjäs om nedstämdhet som med värme, humor och hits från 1987 till idag tacklar svåra ämnen på ett avväpnande, rörande och roligt sätt. Med Ellenor Lindgren. En sjuårig flicka får veta att hennes mamma ligger på sjukhus på grund av att hon inte längre vill leva.
För att rädda sin mamma gör flickan en lista över allt som är värt att leva för:

1. Glass.
2. Vattenkrig.
3. Randiga saker.
4. Kung fu-filmer.
5. Berg- och dalbanor...

Listan fortsätter växa. Och det gör flickan också.
Vi följer henne från 1987 till idag, från barn till vuxen, genom skola, kärlek, jobb - och nya saker läggs till på listan: Att dansa ensam, kaffe, att tänka ut en kärleksförklaring. Allt eftersom listan fylls med positiva saker börjar hon inse vilken betydelse listan har i hennes eget liv.
Kanske är det till och med så, att den som verkligen blir räddad av listan, är hon själv?

Every brilliant thing är originaltiteln på pjäsen som i Västerbottensteaterns händer blir ALLT SOM ÄR VÄRT. Och i denna överraskande monolog skapar publiken och skådespelaren föreställningen tillsammans.
Pjäsen regisseras av Västerbottensteaterns nya konstnärliga ledare Johanna Salander och på scenen ser vi Ellenor Lindgren